saraochjohanna

Nu är vi tillbaka på torra land igen. Dyken var lika coola som sist, och vi fick se både sköldpaddor och stingrockor.  Men som vanligt tog dom tidiga morgnarna slut på en. Klockan 5.30 började arbetsdagen, men när man fick hoppa i vattnet för första dyket klockan 6.30 var det helt klart värt det. Dagarna rullade på fort, och när man äntligen var klar med allt jobb klockan 21-21.30 så var man helt slut och man kröp i sängen hyfsat fort.

Denna gången träffade vi två tyska killar på båten som var hosties med oss. Och nu bor vi på samma hostel.
Här om dagen träffade vi en annan kille på hostlet som vi började prata med. Han hade ju såklart hoppat bungy jump. Johanna har egentligen aldrig velat, och jag hade precis bestämt mig för att inte göra det. På grund av att försöka spara lite pengar. Men när han började prata om det och visade videon så blev jag ju lagom taggad. Jag var övertalad, men inte Johanna. När vi sen började prata med dom tyska killarna, Simon och Patrick, ville dom också göra det. Så tre av oss hade bestämt sig för att göra det, vilket innebar att vi alla tjatade på Johanna och till slut lyckades vi övertala henne också.
Så idag var det dags att hoppa. När vi först såg tornet nedifrån började det redan då pirra i magen och man fick påminna sig själv varför man gjorde detta. Vi började bestiga detta enorma torn och halvvägs upp var mer än nog för oss egentligen. Men det var bara att traska vidare. Killarna var taggade och körde igång först. Lite nervösa såg dom allt ut, men det var inga större problem. Sen blev det dags för Johanna att hoppa. Hon såg mindre glad ut, vid vissa tillfällen nära gråtfärdig faktiskt. Men jag stod bredvid och stöttade henne, dvs skrattade åt henne och sa lycka till! Sen var det dags att hoppa, och för att komma iväg blev hon lite lätt ivägputtad ;) Sen skrek hon högt och tydligt. Sen var det ju då dags för min tur. Lagom nervös fick jag hoppa ut mot kanten. Och när man står däruppe, 50 meter ner och bara ska kasta sig ut så börjar man skaka ganska bra i kroppen, haha. Det var läskigare än vad jag trodde, och först vägrade jag släppa instruktörens arm. När han sen förklarade för mig att han inte tänkte följa med mig ner, var det bara att släppa så fint, andas ett par gånger och sen var det dags att luta sig framåt. GALET! Sjukaste känslan att bara falla, och sen studsa nästan hela vägen tillbaka för att falla igen. Det blev skratt, gråt och skrik, allt på en gång. Citat från Johanna ” Liseberg kan ju slänga sig i väggen”, och japp det håller jag med om!

Så ja, nu kan vi båda bocka av bungy jump på listan över saker att göra innan man dör. Plus att vi kan skryta om att vi har gjort det, i Australien dessutom ;)

 

Här har vi den vackra utsikten från tornet. Det gällde att njuta av den innan man hoppade, för sen hade man icke tid till det vill jag lova!



... och utsikten nedåt. Allt såg så litet ut där nere...

Och killarna sprang iväg med resten av bilderna, när vi faktiskt hopppar. Så dom kommer i en senare uppdatering. Men kolla in facebook för coola videos över galenskaperna ;)

 

 

Resplanen framöver nu är att pallra sig till Townsville natt till torsdag. Spendera några sista dagar med familjen Lively där innan vi reser vidare. På söndagen, antagligen, blir det vidare till Arlie Beach för att segla Whitsunday Islands. Efter det beger vi oss söderut sakta men säkert, men vi har iaf börjat planera in en liten aning om vart vi ska stanna.